Inget nytt under solen

Privat sjukvård är inget nytt, och det leder obevekligen till en mycket större debatt om man ifrågasätter den, men varje gång jag läser något sånt här så känns det lite som en förlust för mänskligheten. ”Vård har precis de karaktärsdrag vi letat efter, det är en industri som passar oss som långsiktiga ägare väldigt väl”. Om friska människor är ”industrins” produkt så är sjuka människor den viktigaste råvaran. Så se till att skaffa dig en rejäl dos H1N1, gör det för Sveriges BNP!

Men vad säger jag? Att se vård som en livsviktig tjänst som borde stå över vad vår gröna gud dikterar låter ju skittrist. Det är självklart roligare att eftersträva förmågan att få bättre vård än alla andra istället för att kunna luta sig mot att det finns en grundläggande trygghet i att vi alla ska kunna få den bästa möjliga vården om vi olyckligen skulle skada oss. Ingenting är värt så mycket som något inte alla (helst ingen annan) kan få, vilket självklart är helt förenligt med alla högtflygande idéer om rättvisa vi får lära oss att vårt världsbästaste samhälle står för när vi går i skolan.

Sad face.

(Jag måste få tummen ur och göra en snyggare header istället för att skriva jättetrista SSU-inlägg fulla av plattityder ingen under 35 orkar lyssna på och alla över 35 anser för naivt.)

WikiLeaks – Skärp er! Alla andra – Skärp er ännu mer!

Ojojoj, nog för att det har stormat kring WikiLeaks sedan dag ett men det här är löjeväckande. Det finns så mycket som bara är trams kring deras ”avslöjanden” om diplomaters dagboksanteckningar de delar med varandra vid hemliga klubbmöten i sina trädkojor men det larvigaste är just hela stormen av kråksånger som dragit igång.

Först och främst så har WikiLeaks egentligen bara avslöjat att diplomater också är människor. Helt jävla sjukt, vem kunde ana. När de inte ska producera en rapport för offentlig åskådan så använder de garanterat ett helt annat språk. Precis som du säkert beskriver en klasskompis eller kursare som en ”satans ringmuskel med ben” när du pratar med en vän men väljer att beskriva personen mer i stil med ”det råder stora kommunikationssvårigheter mellan oss och han/hon är problematisk att umgås med” om du skulle göra ett mer officiellt uttalande till tredje part. Via lite basic beteendevetenskap skulle det kunna beskrivas med hjälp av Goffmans bakre- och främre regioner. Bara för att det ena sättet att uttrycka sig är politiskt korrekt och okej att använda offentligt innebär det inte att det är det som används flitigast.

Sedan har vi den enorma ignoransen hos människor där ute, igen. Till allas stora överraskning så är gemene man allt annat än genomtänkt, kunnig, klyftig eller ens intresserad. Tänka sig. Folk i stugorna satt mitt i en djupgående analys av hur det FAKTISKT är skillnad på kvinnor och män (glöm aldrig att män har mer muskelmassa än kvinnor), att det är hemskt att kineser inte har vett att sluta döda hundar och börja äta nötkött som alla andra, att bögar är ganska äckliga och att allt var bättre förr; bara för att bli avbrutna av nyheten att diplomater spionerar på andra diplomater och dessutom är taskiga när de gör det. När deras värld äntligen slutat störta samman så var det dags att ge sig ut på Aftonbladet.se och minsann visa hur världen borde se ut, igen. Det är givetvis dödfött att diskutera men det här borde vem som helst kunnat räkna ut med brunögat. Det absolut viktigaste en diplomat kan bidra med är just information om den nationalstat där den får ströva fritt trots att den konstant rapporterar hem till sin egen. Varenda diplomat i historien, någonsin, har buntat ihop en massa information om det politiska klimatet, politiska ledare, handelsavtal åt olika håll, militära framtidsplaner, nuvarande militär status och folkopinion och skickat hem. Hur ska man annars veta vilka hållhakar man har eller vilka knappar man ska trycka på när ett kritiskt nödläge eventuellt uppstår och det krävs DIPLOMATI för att nå en kompromiss två länder emellan?

WikiLeaks fyller en enormt viktig funktion. För det första ger sidan en reality check till global politik som måste börja hänga med i att den uråldriga nationalstaten faktiskt måste börja tampas med att människan idag är oerhört mycket mer global. Folk har idag möjlighet att, ur maktens synvinkel, lägga näsan i blöt, i frågor som inte påverkar deras iPhone inköp det minsta men kanske är avgörande om någon stackare får en scudmissil genom fönstret imorgon eller inte. För det andra är det väldigt viktigt med en plats som, åtminstone enligt egen utsago, är en rebell hos ”den tredje stadsmakten”, pressen, som precis som allt annat faktiskt vänder näsan dit pengarna finns. Nu återstår det förstås att se hur pass radikalt fria WikiLeakstomtarna egentligen är i det långa loppet men än så länge ser det lovande ut. That’s great and all, men lansera inte det senaste Paradise Hotel-skvallret inom världspolitiken som om det vore något nytt eller ovanligt som ritar om hela kartan.  Det gör det inte. På sin höjd så belyser WikiLeaks världspolitiken ur det jordnära bonnaperspektiv som egentligen ligger till grund för varenda politiskt beslut som fattas i världen.

Chomsky tar upp det lite titt som tätt och jag vet att vi blir drillade i att se våra beslutsfattare som övermänniskor som helt enkelt är bättre än du och jag men sanningen om hur politik utövas är i grunden närmare Grotesco säsong 2 avsnitt 1 än vad folk tror. Om människor vore tenn så kan man välja att gjuta tennsoldater eller löda ihop kretskort, det handlar bara om hur komplicerat system man stoppar en i grunden simpel komponent i.

Mobbing

Ständigt förekommande och ständigt sett som ett problem, mobbing borde kanske ses ur ett annat och mer verklighetsanknutet perspektiv? Med samhällsnyttan i fokus så finns det mycket att tjäna på en omvärdering av begreppet mobbing.

Vi väljer generellt sett att ta ”offrets” parti utan att fråga oss varför denne blir utsatt eller varför andra väljer att ge sig på honom/henne. Genom en snabb men oerhört ackurat förenkling så kan vi dela upp de mobbade i två huvudkategorier av avvikare.

Kategori 1)

Människor som inte anstränger sig för att passa in (inte de som gör sitt bästa för att passa in i en grupp där alla påstår sig vara likadana avvikare utan att se paradoxen). Hit räknas de som inte har fritidsintresse anpassat efter kön, de som inte ser till att köpa veckans innekläder varje vecka, de som inte vill ha en iPad osv. Dessa människor visar klart och tydligt att de inte har något som helst intresse av att följa samhällets normer vilket i större skala vore förödande för samhällsstrukturen. Därför utför skolgårdens mobbare ett viktigt arbete när de angriper problemet i sin linda. Med tiden brukar även majoriteten omvändas till de fina, konforma medborgare som utgör samhällets benstomme.

Kategori 2)

Utagerande sociala avvikare, i folkmun: dampungar, mongon, jävla cp:n, idioter etc. Avskytt barn har än fler namn, som man brukar säga. Till skillnad från kategori 1 som är ointresserad av gängse normer så förstår sig inte kategori 2 på normer alls. Då det knappast finns någon möjlighet att omvända dessa människor likt kategori 1 så är det bästa man kan hoppas på att ett par år av kontinuerlig mobbing krossar deras självkänsla så att de i alla fall håller sig ur vägen.

Likt allt annat i samhället så måste vi göra en enkel avvägning för att se vad som gynnar majoriteten gentemot den enskilda individen. Att ett selektivt fåtal, som dessutom i mångt och mycket är en vagel i ögat för det normativt korrekta i samhället, blir uttstötta och trackaserade är helt enkelt mycket gynnsamt ur ett makroperspektiv. Sedan får vi inte glömma hur viktigt det är för de som mobbar att ha en ventil där de kan ge utlopp för sina känslor som annars skulle undertryckas och med tiden leda till ångest. Det är dessutom enormt stärkande att veta att man alltid kan lägga någon annan under sina fötter. Det är så man föder vinnare och samhället behöver vinnande pionjärer.

Som förebild bör vi ha allas vår favorit Paolo Roberto. Som ung så sådde han fröet till dagens framgångar. Efter att i flera år strött andras tänder efter sig så gjorde han karriär på sin talang och blev proffsboxare. Idag så lär han oss allt vi behöver veta om att hålla kroppen i trim, äta god mat och att leva livet helt enkelt. Han har lyckats skapa sig det liv som C-kändis vi alla strävar efter. Ett viktigt steg i denna utveckling var då han tränade för Chago Rodriguez Segura vid Östermalms Hapkido Taekwondo-klubb, en sann Cobra Kai-klubb som vet hur man skapar vinnare. En annan succé vi har Chago att tacka för är Liam Norberg som både är konstnär, skådespelare och författare idag. Både Paolo och Liam var medlemmar i den så kallade Örnligan som gjorde stor succé 1) 2) på 80 och 90-talet.

Vill du se Paolo Roberto idag så är det bara att se på Efter Tio med Malou von Sivers i TV4 där han är med i varenda avsnitt.

Toalettmusik och herr Svenssons toaskräck

Toaletterna på Arlanda är till min förskräckelse fulla av bakgrundsmusik. Det finns säkert på andra håll men det här var första gången jag stötte på något åt det hållet. Musiken faller pladask rakt in i samma vidriga kategori som hissmusik, musik i parkeringshus eller musik i telefonkö: avskyvärd smörja som får Dana Dragomirs öronvåldtäckt från Mio, min Mio att faktiskt verka avslappnande. Nu vet jag om att jag blir irriterad på allt möjligt men det är faktiskt jävligt störigt.

Musiken i fallet Arlanda tycks komma från någon sorts avslappningsskiva där någon klåpare försökt att genom medelmåttig musik uttrycka en spegelblank sjö i en djup skog full av liv. Synd bara att offentlig toalett inte riktigt passar in i den bilden. Då det är den enda visuella stimulansen som ackompanjerar musiken blir kontrasten stor. Nu är toaletterna på Arlanda relativt rena, as far as public toilets go, men det är fortfarande ett skithål där jag för allt i världen inte tar i handtagen utan ett pappersark mellan hand och nedpissad metall. Kontrasten mellan öronens och ögonens intryck blir snabbt mycket mer än bara irriterande.

Min lättstörda hjärna började i alla fall arbeta med frågan om varför man överhuvudtaget ska ha musik på toaletten och jag kom då att tänka på den irrationella skräck som finns för att gå på toa när någon annan är i närheten. Gemene man tycks kräva en omåttlig mängd sekretess kring vad som försiggår inne på dass. Detta är en mycket mystisk företeelse då det inte borde råda något som helst tvivel kring vad man pysslar med på dass. Så länge en person med 100% säkerhet tillhör släktet Homo sapiens sapiens så finns det två ganska givna saker man gör på porslinsskålen. Den missriktade skammen kring att kissa och bajsa som vuxen människa är en värdelös rest från 1800-talets industrisamhälle som fan borde bearbetas bort omgående. Hur menar jag nu? Köp/låna Den Kultiverade Människan av Jonas Frykman så kan du se allt meningslöst larv vi har för oss fortfarande som inte har någon reell förankring i dagens samhälle.

Så, tillbaka till musiken. Ska det vara musik så borde det ju vara något som döljer skvalet av urinstrålar och plumsandet av bajskorvar. Nu skulle säkert många höja rösten om det började dunka klubbmusik eller heavy metal på offentliga dass, men vi kan ju alltid skippa musiken helt och för en gångs skull acceptera faktum. Alla mänskliga kroppar som förtär någon form av föda kommer att stöta ut det som inte omvandlas till näring i form av avföring. Alla lägger kabel.

Relevant poäng, dock alldeles för blå

Carl Bildt uttalade sig igår om ett nytt lagförslag som skulle innebära att staten och UD inte längre ska betala för all katastrofhjälp. Detta innebär att om du åkt utomlands och, om du lutar åt det hållet, guds vrede regnar eld och svavel så kan du inte längre vänta dig att UD kastar sig i superhjältekläderna och flyger dig därifrån pro bono. I grunden så är jag för det hela, har du bestämt dig för att åka utomlands så måste du givetvis kunna betala för din hemresa. Likt skolor, tåglinjer eller annat som stänger ner för att det faller vatten i fast form från himlen så är det i viss utsträckning larvigt att mena att man är helt hjälplös för omständigheterna. Däremot så blir det snabbt väldigt osmakligt när man börjar tala om försäkringar och sjukvård.

Bildt menar att staten genom detta lagförslag ska få ersättning för den evakuering och sjukvård som kan krävas i sådana situationer. Han hänvisar här till att alla bör förse sig med en god reseförsäkring. Jag tror inte att jag är omåttligt cynisk när jag säger att alla former av försäkringar är avtal med satan. Du betalar stora mängder pengar för att kunna få någon som helst hjälp om det sedan händer något hemskt med dig personligen eller andra aspekter av ditt liv. Likt djävulen så sitter försäkringsbolagen sedan på alla de bästa korten och kan alltid hänvisa till allsköns omständigheter till varför de inte kan hållas ersättningsskyldiga. Ju större utrymme för omständigheter utanför din kontroll destå mer kostar försäkringen i regel. Jag kan inte tänka mig att det finns en rimlig försäkring som täcker naturkatastrofer då försäkringsbolagen vet att de är totalfucked i dessa situationer. Ingen kan hållas skyldig för att ha kommit i närkontakt med hundrametersvågor (oftast, det finns faktiskt idioter som jobbar hårt för sina darwin awards) vilket innebär en brist på kontroll som helt enkelt inte faller satan i smaken.

Jag tycker det är orimligt att i katastroffall hänvisa till individens eget ansvar. Individualismen är för mig väldigt sorglig. Det sagt så finns det fan gränser. Efter den minst sagt oväntade och oönskade julklappen som tsunamin innebar så började fan och hans moster ställa en massa krav på att vi skulle hjälpa till mer, snabbare och bättre. Det är klart att man ska kunna få hjälp utan att bli ifrågasatt och krävd på ersättning för sin egen olycka men det får ta den tid det tar. Alla gör förhoppningsvis sitt bästa.

Jag gnäller mycket på indiviualismen men det finns ändå en hel del saker du får ta ställning till själv innan du reser någonstans. Åker du till ett ställe där kontinentalplattorna gillar att grovhångla med varandra så riskerar du jordbävningar. Lever du lyxliv bland ett fattigt och förtryckt folk så kommer du att sitta i skiten när ditt skyddsnät skakar sönder. Globalisering i all ära men du lämnar faktiskt Sverige när du reser bort.