Jag känner mig sviken och förrådd. Min relativt nyinköpta mobil bestämde sig igår för att ta sitt eget liv. Jag gillar i regel inte telefoner något vidare men en så pass dålig ägare kan jag väl ändå inte vara? Jag försöker intala mig att den hade någon sorts medfödd defekt som bara väntade på att visa sig. Hur det än är så fick den någon mobilversion av en stroke då den plötsligt inte kunde komunisera via det skrivna ordet längre och ersatte alla bokstäver med slumpmässiga tecken. Så nu måste jag vänta minst två veckor på reparationerna medan jag fortfarande betalar av kräket. Surt.
Trots att min ärkefiende Andreas aldrig kan hålla sina käppar borta från mina hjul så ska jag se till att knåpa vidare med att få igång de mer genomtänkta delarna av bloggen.
