Tänkvärt

Jag förstår inte varför alla artister bråkar om betalning för sin musik. Varför ska vi ge dem pengar när de ändå kommer spendera allt på alkohol och droger?

Jag måste även ta tillbaka en del av det jag skrivit om MW2. Efter att nu har spelat igenom hela kampanjen så måste jag erkänna att jag hade lite fel. Storyn visar inte bara på militärens storhet och hur härligt effektiv och god Amerikas armé är. Den visar även på att det finns stora nackdelar med att lyda blint och att det inte finns någon god belöning att finna som soldat. Däremot är denna moral något man måste leta efter själv då den inte presenteras ens i närheten av lika ordnat och fokuserat som resten av spelets historia. Det är i alla fall kul att se en krigshistoria där USA kör käpprätt åt helvete på grund av synsättet att ändamålen helgar medlen.

MW2 recension

Call of Duty: Modern Warfare 2

Ny rekordhållare av mest sålda spel vid release. Så vad är det som folk har fått för sina pengar då?

MW2 är ett väldigt splittrat spel, så fort den klassiska ”Press Start” -skärmen lämnat rutan så ser du att spelet är uppdelat i 3 distinkta partier. Dessa är Spec Ops, Campaign och Multiplayer. Kortfattat så består dessa av:

Spec Ops – Kortare uppdrag som du kan spela ensam eller tillsammans med en kompis, splitscreen eller online.

Campaign – Någon sorts fortsättning på storyn från det första spelet som är designat för en spelare. Storyn i sig är uppdelad i en lång rad kortare scenarier som hoppar runt hela planeten och låter dig spela som flera olika personer.

Multiplayer – Den helt klart mastigaste delen av spelet, flerspelarlägen i långa rader som kan spelas över ett lokalt nätverk eller internet. (Går även att spela två stycken med splitscreen men inte online, vilket är enormt synd.)

Det märks tydligt att MW2 är tänkt som ett multiplayerspel redan från första stund. För det första finns det massor att göra gemensamt med andra i både Spec Ops- och Multiplayerlägena. För det andra är den lilla story som finns i Campaignläget uppdelad i minisegment som faktiskt känns precis som Spec Ops med filmklipp emellanåt.

Kontrollen i spelet tycker jag känns lite väl mus-centrerad. Det finns väldigt lite feedback från spelet när du tittar dig omkring, det känns lite som om du inte väger någonting, vilket blir lite tokigt när du håller ett jäkla maskingevär i händerna med hela väskan full med granater. Jag har vant mig vid hur det känns att titta mig omkring nu och tänker inte på det längre. Jag jämförde dock med Killzone 2 i början och jag föredrar fortfarande KZ2 framför MW2, både när det handlar om spelkänsla och grafik.

Grafiken ja. Det är väldigt snyggt. Sedan finns det inte mycket mer att säga, allt är rätt clean men det känns lite dött ibland. Jag blev dock väldigt nöjd när jag såg hur explosioner har en tendens att kasta omkring en massa random prylar i omgivningen. Spelet lever upp lite just vid explosioner vilket är tur då dessa är allt annat än ovanliga.

Multiplayer är rena knarket. Du blir belönad för nästan vad som helst, i början känns det nästan komiskt. Detta leder till ett mycket snabbt utvecklat beroende av att samla poäng och uppgradera din utrustning. Fantastiskt bra!

Annat är det med Campaign-läget. Kampanjen som du spelar som ensam liten soldatpelle är effektfull och snygg men jag vill alltid duscha efter att ha spelat den. Den är genomsyrad av arméonani och Jack Bauer-svinighet. Allt handlar om hur förbannat ball Amerikas armé är och hur ändamålen helgar medlen. Det blir väldigt äckligt väldigt snabbt. Flygplatshallabalot på den tredje banan visade sig vara toppen på isberget av alla stackars satar som får sätta livet till för att USA ska utöka sitt inflytande …sprida demokrati och fred över världen. Det beror ju delvis på var jag står politiskt, men allra mest på mina åsikter kring makt och militär att jag finner spelet lite äcklande. Som extra bajs i sandwitchen får man i klassisk Call of Duty-stil se citat från kända politiker och författare varje gång man dör. Att få se fredsidkande kommentarer av Gandhi blandat med Powells och Rumsfelds motivationer bakom Irakinvationen känns väldigt snett. Det visar i alla fall på någon sorts flervägstänkande där inte alla åsikter måste stämma överens.

Då jag har enormt olika åsikter om spelets olika sidor så har jag svårt att sätta ett bra betyg på det. I detta fall hade jag paradoxalt nog gett spelet högre betyg om de låtit bli att göra ett single player-läge. MW2 är ett fantastiskt beroendeframkallande spel som ger ändlösa timmar av belönat mördande. Jag tröttnar aldrig på att sätta kulor i pannan på främlingar över nätet, jag hade däremot gärna varit utan den bittra eftersmaken man får av spelets moraliska innehåll. Det är jättebra att spelet tvingar mig att göra saker jag inte tycker om, sådant får mig att tänka. Dock målar spelet upp en bild av att det finns ”onda” och ”goda” soldater och man  dödar ”onda” människor gör man världen en tjänst. Tortyr är enligt spelet ett helt okej redskap som bör användas ofta och länge då ändamålen alltid helgar medlen.

Då MW2 nu fostrar en hel generation (eftersom varenda människa på planeten tycks ha köpt spelet) att fortsätta se upp till soldaten, precis som det tycks ha varit i alla tider, och att världen är uppdelat i svart och vitt, ont och gott. Kan ingen göra ett survival horror-spel som helt handlar om posttraumatiskt stressyndrom istället?

Spelet får 4 av 5 offer från Fort Hood-massakern. (Undrar vad Nidal Malik Hasan hade för Killstreak rewards?)

MW2 och hyckleri

Det har varit oerhört svårt att missa releasen av Modern Warfare 2 så jag räknar med att till och med din mormor vet vad jag pratar om. Mediasurret kring spelet har varit oerhört oproportionerligt.

Det finns redan många förstapersonsskjutare som fördummar mediet allt oftare än de berikar eller förnyar. Med tanke på att det säkert finns många små gossar som lekt krig när de var små och vill fortsätta med det även i vuxenvärlden så förstår jag varför genren är så populär. Det är helt okej, jag gillar ett bra FPS lika mycket som ett bra rollspel och MW2 som spel sett är nog ett otroligt stabilt bygge. Det ser fantastiskt ut och bättre multiplayer får man nog leta länge efter, men kom igen! Genierna bakom Penny-Arcade illusterade det hela spot on.

Sedan är det ju det där med flygplatsmassakrer. Ruskiga grejer. Det absolut hemskaste som någonsin funnits i ett TV-spel. Om man bortser från alla horor som fått betalt för sex bara för att bli ihjälslagna efteråt i GTA. Eller alla spädbarn som först blivit skullfucked av monster och sedan sönderskjutna i Dead Space. Eller egentligen varenda oskyldig NPC som fått sätta livet till i varenda spel som någonsin gjorts. Skärp er!

Det sorgliga i hela debatten kring denna lilla spelsnutt är att själva shocken i grunden har väldigt lite med våldet i sig att göra. Precis som i verkligheten så skjuts massvis med folk till döds varje dag i spelvärlden. Det är troligtvis amerikanernas enorma behov av att framställa soldater som hjältar (i alla fall de som slåss för hemlandets politik) som ligger bakom shockreaktionen. Soldater har en i grunden ganska enkel arbetsbeskrivning: ”skjut den jag pekar på”. I spelets fall ikläder man sig rollen som en C.I.A agent som är undercover i en rysk terroristgrupp. Det är samma arbetsbeskrivning men med en liten twist: ”Gör vad som krävs för att vara en del av organisationen och ta del av deras info”. Eller: ”Skjut den de pekar på”.

Varför tror folk att C.I.A är rätt picky när det kommer till rekrytering? Som fältagent kommer du att bli ombedd att göra ”krävande” saker. Terroristorganisationer är inga fritidsgårdar, du kan inte köpa dig ett medlemskort för att sedan få låna biljardköer och klot när du känner för.

Jag är faktiskt riktigt glad att Infinity Ward har med hela flygplatssekvensen och att Activision inte fegade ur. De är å andra sidan så enormt pengakåta att det kanske vore underligare om de faktiskt hade gjort det. Modern Warfare 2 är ett spel om krig och väpnade konflikter, inte en story om en hjältemodig quarterback från Minesota som är C.I.A-agent och osjälviskt gör världen till en bättre plats. Du kommer att massakrera folk från första till sista minuten i spelet. Det tycks dock vara ansett som sorglös underhållning bara för att dessa är soldater på andra sidan linjen som ändå borde dö.

Att som spelare tvingas att göra vidriga saker istället för att skjuta folk på löpande band med enda motivationen att ”de är fiender” är enbart en bra sak. Då kanske man som spelare börjar reflektera över vad man faktiskt gör.

What the fuzz is about:

”…may be disturbing or offensive to some players”. Hyckleri så det är äckligt. Fiktiva soldater har familjer som väntar på dom precis lika mycket som fiktiva civila.